Vi har kört ca 1340 km hittills. Se kartan över vår väg genom Sverige - norrut. Vi har långt kvar till gränsen ännu.

...med hjälp av Forsknäckarna. Efter en lugn morgon med lite sovmorgon och god frukost drog vi ner på stan för att ta ut pengar och köpa lite matsäck till dagens äventyr. Sedan drog vi till Ekorrsele där Forsknäckarna håller till. Lite av idén med att åka runt i Norrland har väckts på våra resor till olika tävlingar i vinternorrland. B.l.a så var det någon info jag såg om forsränning i Lycksele samt det vackra läget vid älven som gjorde att jag ville åka tillbaka hit. Och nu skall det bli av. Vi var tidiga så vi åt en macka och drack kaffe vid elden som de hade gjort upp. Det var ett helt äventyrscentrum här med äventyrsbana, höghöjdsbana och övernattning i Lappkåta o.s.v jättemysigt man skulle kunna tillbringa flera dagar bara här. Nåväl efter en rigorös säkerhetsgenomgång och uppskrivning av namn på passagerarlista med närmast anhörig (lite skrämmande ungefär som när de går igenom säkerhetsrutinerna på flyg som skall vara så säkra...). Vi tog några bilar och åkte en mil uppför Vindelälven och började paddla. Vi hade motvind så vi fick öva på att paddla redan från början. Är det vindstilla eller medvind så behöver man knappt paddla alls, mellan forsarna vill säga. I forsen däremot så gäller det att paddla av bara f-n! Den som inte paddlar får i värsta fall en arg paddel i huvet av paddelvärden längst bak i båten. Drabbade dock inte oss. Efter allt snack om hur farligt det var så var man ganska så uppjagad inför den första forsen och jag njöt inte jättemycket utan paddlade mest som en galning kändes det som. Väl igenom, och det gick väldigt fort eller kändes som om det gjorde det iallafall så fick vi paddla in till land och fick vara med om ett väldigt oväntat äventyr. De som ville skulle få forssimma. Vid säkerhetsgenomgången så gick de igenom hur man skulle ta sig nerför forsen om man ramlade i men det är inte så vanligt att man ramlar i forsen (som tur är) men nu skulle vi få simma ”säkert” genom forsen. Instruktionen var att simma 45 grader mot strömmen så att man kom ut i mitten av forsen. Sedan kom tre häftiga vågor och till slut en virvel där man om man träffade rätt kunde göra en kullerbytta bakåt. Efter ganska lång tvekan så kastade jag mig ut i forsen och simmade som en galning tills Patrik blåste i pipan och man skulle vända sig om på rygg med fötterna ner mot strömmen och glida med. Här gällde det att ta några djupa andetag innan man kom in i de värsta virvlarna och slog runt. Jag träffade rätt på och gjorde en bakåtkullerbytta precis i virveln. Det var en väldigt kort simtur men efteråt var man helt slut och orkade knappt simma in till land. Strax efter mig kom Mattias, han hade dessutom lyckats ta några andetag när man inte borde (d.v.s. under vattnet) så han var också väldigt trött. Ganska adranalinfylld var man också! När alla som ville hade simmat så hoppade vi i båtarna igen och paddlade vidare ner mot nästa fors. Denna var längre men något lugnare och nu när man visste lite mer vad som väntade så tittade jag framåt lite mer och njöt när man såg att man var på väg mot en jättevirvel som man var tvungen att paddla som en galning för att ta sig igenom. När vi tagit oss genom denna fors också så fick vi prova att forssurfa, man paddlar upp på en virvel och träffar man rätt så ligger man bara kvar på samma ställe av vattenvirvelns kraft. Coolt. En sista simtur tog vi efter forsen det var 27 meter djupt precis efter Nedre Trollforsen, ganska djupt alltså. Att ta sig upp i båten var inte det enklaste krafterna var ganska så slut vid det här laget.

Sista lilla biten paddlade vi lugnt tillbaka till lägret och efter att ha bytt om så var det kokkaffe vid lägerelden. Norrländskt kokkaffe var verkligen jättegott och lite mildare så man behövde inte ha mjölk i ens. Precis vad man behövde man var lite frusen.

Vi slet oss från lägerelden till slut och satte oss i bilen mot nästa mål som var Arvidsjaur. Vi åkte lite småvägar, bland annat hamnade vi i Norsjö där vi stannade på Ica och köpte lite skinka och potatissallad. Vid det här laget var vi vrålhungriga. Eftersom det tyvärr hade börjat regna så åt vi vår mat i bilen på en rastplats med vacker utsikt över en myr det var ganska mysigt.

Väl framme på Laponia i Arvidsjaur så blev det bastu och ett dopp i poolen innan vi drog oss tillbaka till rummet helt slut efter denna härliga dag! Tack forsknäckarna med Patrik och Sandra i spetsen som gav oss en sån härlig upplevelse!

Detta har verkligen utvecklats till en historieresa. Idag besökte vi Gammplatsen där Lycksele först bebyggdes av samer. Så småningom kom nybyggare söderifrån på inrådan av staten och kungen och de samsades till att börja med på denna plats. De hade flyttat olika byggnader från närområdet och man kunde titta in i en flottarkoja, bagarstuga och många andra typiska norrländska byggnader. Vi tittade också på Telemuseet där den tidiga utveckligen av telefon och telegram beskrevs. Tänk en telefonkatalog för hela Sverige på 30 sidor! Från 1889. Nu räcker väl knappt 30 meter till att trycka telefonkatalog.

Ett skogsmuseum i två delar fanns också här. Otroligt vilket jobb man gjorde i skogen och med att flotta timmer ut till kusterna från 1700-talet fram till mitten på 1900-talet. Tänk att man flottade 6 miljoner stockar år 1900! De slet verkligen för brödfödan på den tiden.

Som sagt är det motorvecka denna vecka. Och idag innebar det en skotertävling. På älven! En rundbana tävlade skotrarna tre och tre med att komma i mål först, fast vanligast var nog att de inte kom i mål alls utan sjönk längs vägen. Några vattenskotrar och flytbryggor med utombordare fick då rädda skoter med förare innan tävlingen kunde fortsätta.

De hade också byggt ett hopp och avslutade det hela med en hopptävling där han som vann hoppade hela 27 meter med sin skoter och landade på vatten. Modigt eller dumdristigt, svårt att säga...

Grillbuffé på Ansia med utsikt över älven avslutar denna dag då vädret varit mycket bättre än de senaste två dagarna skönt nog. Mest sol och inget regn. Nu är det sovdags och laddning för morgondagens spännande äventyr som jag börjar ångra lite att vi anmält oss till efter att sett affischerna i hotellobbyn.

Frukost och städning av lägenhet innan vi gav oss av mot Lycksele. Vi svängde av väg 90 direkt och åkte turistvägen från Sollefteå längs med Ångermanälven. Väldigt vackert med nipor som vi undrat lite över vad det är men det fick sin förklaring när vi såg de märkliga ”formationerna” som bildats av vatten som runnit till älven från olika håll. I Sollefteå firades Nipyran när vi var där och det finns platser kallade nip-nånting, nu vet vi!

Vidare till Näsåker för att titta på hällristningar. Det fanns hur många som helst i Nämforsen. Även detta är fascinerande att se och det var verkligen målningar i mängder. Det kraftverk som låg på samma ställe som hällristningarna hade visning varje dag kl 12 precis när vi var där så vi hängde på och fick en förevisning av ett kraftverk. Det hade tre generatorer och de två första är byggd för så länge sen som på 40-talet. Kraftverket är inte så effektivt som de hade önskat när de byggde men för att inte alla hällristningar skulle dränkas så var man tvungna att bygga verket ovanför ristningarna och fick då en lägre fallhöjd = mindre effekt. Tur att man tänkte på sådant även på 40-talet hade varit tråkigt om man inte kunde se alla ristningarna.

Vi hade med oss lunch idag så vi stannade till på en rastplats och åt lunch innan vi fortsatte vidare mot Lycksele. Vi trodde att boende skulle vara lugnt på denna resa och det har det varit hittills men här i Lycksele var det motorvecka som är årets höjdpunkt. Campingen som har jättemysiga stugor som vi bodde i i vintras när vi var här på en tävling var helt fullbokat. Så det fick bli hotell Lappland som också ligger väldigt vackert vid älven. Vi har bytt älv nu det är Ume älv som vi följer.

En tur till turistbyrån och en god middag på hotellet blev det innan vi tog kväll.

Vi har varit i Sollefteå ganska många gånger vid det här laget men aldrig ”turistat” här. Efter en snabb rundtur på Sollefteå museum så gav vi oss av mot Bispgården. Första stopp den Thailändska paviljongen. En fantastiskt vacker byggnad, den enda thailändska paviljongen utanför Thailand. En paviljong byggs för att hedra minnet av en stor person såsom en kung. För 200 år sedan så var en thailändsk kung på besök i Sverige och tillbringade 3 dagar i Stockholm och hela 5 dagar resande från Härnösand till Sollefteå, Ragunda och vidare till Sundsvall. Det var just i Ragunda som denna resa satt stora spår och då ett par thailändska dansare var på genomresa och upptäckte att de döpt en väg efter deras älskade kung Chulalongkorn. Det är ganska osannolikt att se en sådan typ av byggnad i Norrland men på något sätt så passade den in i den vackra gröna naturen i den dal som den byggts i.

Efter detta och en god thailändsk lunch så fortsatte vi till Döda fallet. En ganska otrolig histoira som också utspelade sig för 200 år sedan. En man vid Magnus Huss åtog sig uppdraget att försöka dra en passage förbi Storforsens vattenfall, tidigare Sveriges högsta fall. De kunde inte flotta timmer eller åka båt nerför Indalsälven p.g.a detta fall. Det gick dock lite fel... När vårfloden kom så kom det så mycket vatten att det trängde igenom den vall som tidigare hållit vattnet i Ragundasjön på plats och på 4 (!!!) timmar så tömdes hela sjön på 1000 miljoner kubikmeter (!!!) och vattenfallet tystnade. Inget vatten har runnit där sedan dess och det kallas nu för Döda fallet. Vattnet som tog en annan väg ställde till med otroligt stor skada och förstörde bondgårdar, sågverk och människors hus. Vi gick en promenad i säkert tre timmar i regn, regn och åter regn och läste historien om fallet samt såg den ”nya” älvens väg (numer dock 200 år gammal...). Gummistövlar och regnställ funkar dock bra! Det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder som de säger...

Middag i lugn och ro i Marcus lägenhet även ikväll men imorgon drar vi vidare ännu längre norrut.

Efter en härlig frukost på den vackra verandan på Salsåker herrgård med utsikt över havet så gav vi oss iväg mot Skuleberget. Denna del av Höga kusten var vårt mål idag. Vi stannade först vid Skulebergets södra infart och upptäckte vad som såg ut att vara en jättefin skidbacke. Här har både ÄJSM gått och de har kört SM i störtlopp dock för väldigt länge sen... typ på Bengt-Erik Grans tid. Vi tog linbanan upp och möttes av en väldigt fin utsikt. Det fanns en grotta man kunde gå ner till det var 400 meter lät väldigt lätt men det var ganska brant. Ner var läskigt och upp väldigt jobbigt. Grottan hette Kungsgrottan och var en urgröpning ur berget som såg väldigt märklig ut. Efter att ha klättrat upp igen var vi värda en fika på toppstugan. Linbanan ner igen efter fikat och vidare med bilen mot nästa mål – Skuleskogens nationalpark. Här finns en ”spricka” i berget på 40 meter som man kan gå till, vi var lite tveksamma eftersom skyltar sa att det tog ganska lång tid att gå och vi hade inte med matsäck eller något. Men vi tänkte vi går på en stund och ser hur det går. En timme och en kvart senare blev vi rikligt belönade med en vidunderlig utsikt över Höga kusten. Sprickan, kallad Slåttdalsskrevan, var också häftig att se konstigt vad naturen kan göra. Väl tillbaka på parkeringen var vi ganska hungriga och bestämde oss för att hitta någonstans att äta i Ö-vik. Samtidigt hade jag en champangneflaska att överlämna till Christer där så det var ju bra att få det gjort. Sen lunch/tidig middag blev det på Harrys i hamnen i Ö-vik väldigt god mat vi var otroligt hungriga vid det här laget. Stärkta av maten gick vi en promenad runt centrum och kom till den väldigt konstigt byggda hoppbacken här i Ö-vik, med landning som går under den nybyggda Botniabanan. Detta blev det sista ”berget” vi besteg idag. Vi gick trapporna uppför hoppbacken och måste säga att man beundrar verkligen backhoppare när man står vid en toppen av en hoppbacke. Det är verkligen jättehögt! Vi satte oss i bilen för att åka den sista biten fram till vårt nattmål, nämligen Sollefteå. Imorgon tänker vi utforska trakterna kring Marcus nya ”hemstad”. Fast lite konstigt att var här när han inte är här... Nåväl en övernattningslägenhet är aldrig fel ska bli skönt att fixa egen middag och frukost och inte äta på restaurang.

Inga väckarklockor ställda idag. Det här hotellet hade frukost ända fram till kl halvelva verkligen skönt. Efter en god frukost så visade det sig att den fina finnes som Mattias trodde vi hade i bilen att bilen själv skulle koppla ur cigarettändaruttaget om batteriet gick mot noll inte fungerade. Så det gick inte att starta... Lätt avhjälpt dock av en snäll receptionist som körde fram sin bil. Medans Mattias tog en tur och motionerade batteriet så gick jag till turistbyrån och fick lite tips. Höga kusten var dagens mål. Vi styrde återigen norrut och åkte delvis gamla E4 samt körde över gamla bron, Sandöbron istället för Höga kusten bron. Sedan följde vi den väg som är utmärkt med symboler och som följer Höga kusten. Några vackra utsiktspunkter stannade vi vid för att ta kort och fika lite. Mannaminne hade turistbyrån tipsat om så där stannade vi. Ett ”museum” skapat av en konstnär Anders Åberg och ett fantastiskt ställe. Han har flyttat byggnader från olika delar av världen och inrett dem med diverse konstverk. Exempelvis ett kinatempel, ett dragspelsmuseum inrett i ett hus som en kopia av en båt (väldigt stor trevåningsbåt), ett ungerskt bondhus och många andra hus. Sedan hade han även ställt dit diverse spårvagnar samt ett Drakenplan!

Efter detta långa stopp som även inkluderade en god lunch fortsatte vi längs med Höga kustenvägen. Vi tog av mot Rotsidan för en promenad längs med vackra klippformationer och åkte sedan vidare till Villa Fraxinus med en väldigt vacker trädgård som man kunde vandra runt i. Nu började det verkligen bli hög tid att hitta någonstans att bo, klockan var efter sju och vi hade tänkte sova i Sollefteå men ville inte köra dit när det blivit så sent. I broschyren över Höga kusten hittade vi en annons för en fin herrgård och vi ringde och helt otroligt så passerade vi precis skylten till infarten när jag pratade med dem. Det låg underbart vackert på en lite ö i en vik och vi bestämde oss snabbt för att stanna. De hade ingen restaurang men eftersom det var så sent så fixade Carl-Gustaf en varsin paj till oss som vi avnjöt på bryggan i solnedgången tillsammans med två andra par som också var på väg norrut precis som vi. Ett kvällsdopp tänkte vi skulle avsluta denna kväll men det blev bara Mattias som doppade sig och det väldigt snabbt för det var väldigt kallt.

Tidig morgon blev det idag eftersom det bara var frukost fram till kl 9. När vi lämnade hotellet hade inte turistbyrån öppnat så vi kollade lite på de kartor vi hittat på hotellet och bestämde oss för att åka till Skärså ett litet fiskeläger strax norr om Söderhamn. Det var otroligt mysigt med gamla stugor och en restaurang med gästhamn. Vi satte oss på vår filt på kajen och fikade lite då inget hade öppnat här heller. Det första som öppnade var inte förrän kl 12 så efter en mysig stund på kajen och en promenad runt fiskeläget så åkte vi vidare.

Nästa stopp var Bodarnegrottorna i Iggesund. Dessa stod med i vår nyinköpta kartbok och vi tog av mot skyltarna i Iggesund. Mitt emot pappersbruket (andra sidan viken) fanns parkeringen till grottorna och vi tog en promenad uti skogen. Efter en fika på berget så insåg gick vi in i den stora utmärkta mynningen och insåg att vi var väldigt dåligt rustade för att gå in. Det var kolsvart och mörkt, kallt och blött. Mattias gick till bilen för att hämta en ficklampa så att vi åtminstone kunde gå in en bit. Vi testade att följa repet ett par meter in i grottan man fick gå ner för en steg och det var halt och blött och väldigt lerigt. Eftersom vi bara hade en ficklampa så gick vi inte längre men en familj med en rysk (?) mamma och två döttrar var bättre utrustade med långärmade kläder samt flera ficklampor och de kom ut ett femtiotal meter längre bort väldigt leriga men glada. Det få blir mer utforskningar en annan gång av denna sevärdhet...

Nästa stopp Hudiksvall för lunch. Vi strövade runt en stund, även detta är en fin lite kuststad. Det vimlar av dem här. Efter lunch styrde vi vidare längs småvägarna, fortfarande kallat Jungfrukustvägen ända upp till Sundsvall där vi slutligen gav upp och åkte motorvägen till Härnösand och checkade in på det första hotellet vi fick syn på, helt slut. Även Härnösand är en mysig kuststad så efter lite uppfräschning på hotellet gick vi till en jättemysig hamnkrog och åt en jättegod trerätters. Det är ju ändå fredag!

Uppstigen ur grottorna...