Vaknade tidigt för att kunna äta frukost i lugn och ro. Vilken frukost det var! Kockar som gjorde omelett enligt beställning och allt du kan tänka dig i övrigt. Man får dock undvika vissa saker. Yoghurt och flingor som kombo blev sötare än en lördagsgodispåse och gick inte att äta.

Mätta gick vi för att klä på oss och stå redo när liften öppnade kl 8.30 Besiktning kl 8.45 och banan var lång och rak. Kändes som att det skulle kunna gå riktigt snabbt i banan. Först körde killarna sitt första åk (i egen bana) sedan var det tjejernas tur. Väldigt konstig och ovanlig känsla att starta nästan sist i ett startfält på över 70 damer, varav den äldsta är 87-åriga Kauro Homma från Japan! Så coolt. Eftersom det var så rakt satt så tog jag det lugnt i första åket, ville ju också få åka två åk, dvs inte köra ur. Men det är aldrig en bra ide, och man blir trött på sig själv när man tar såna dåliga beslut. Låg sist i min AG efter första åket. 

Sista branten, åk 2. 

Nåja, bara att bita ihop och komma igen. Nästa bana var lite mer svängig och nu körde jag på mer. Det slutade med en sjätteplats i VM-premiären.

Efter tävlingarna hann vi åka lite fritt. Är så underbara förhållanden så man kan ju inte låta bli. Hem och snabb dusch för sen var det prisutdelning med lite mat och mingel kl 17.30 Kul med ett svenskgäng här i Big Sky, totalt är vi 15 stycken. Inga pallplatser i svensklägret denna dag. 

Upp tidigt och frukost på hotellet innan vi gav oss av mot vårt huvudmål på resan, Big Sky i Montana. Det var drygt en timmes körning genom hisnande vacker dal som är en del av Yellowstones nationalpark. Vi passerade också genom Gallatin nationalpark. Det kryllar av storslagna nationalparker här. 

Dalen som vi körde ner genom, en del av Yellowstone, för att komma till Big Sky.

Väl framme checkade vi in på hotell och även till tävlingarna. Varmt mottagna av funktionärerna blev vi. Skidfamiljen är härlig och stor. Vi snabbade oss sen att byta om för att sedan ge oss ut i backarna.

Ken värmer pjäxor, som blivit lite kalla under bilresan.

Det var fantastiska backar och så bra underlag så det kändes som vi körde nypistat hela dagen. 

Väldigt varm utomhuspool, med utsikt över backarna i Big Sky.

Vi körde på tills backen stängde kl 16 och sen passade vi på att ta ett dopp i hotellets varma utomhuspool innan det var dags att gå på invigning. Där serverades det mat och informerades om morgondagens tävlingar. Vi hamnade vid samma bord som Dana och Deb, ett trevligt par från Grand Targhee, Wyoming. 

Invigning VM Masters2018

Nu dags att ladda för tävling, jag börjar med SL, så även yngre herrar och därmed Ken. I Tippys Tumble, underbara namn på backarna också. Super-g för äldre herrar i Big Horn. Vi är på hög höjd, bor på ca 2400 möh vilket känns i kroppen. Det blev en tidig kväll efter lite översyn av skidorna i vallarummet. 

Spanat i Big Sky: Cowboyhatt nästan ett måste!

Vi vaknade ganska tidigt och efter att ha käkat frukost och packat bilen styr vi bilen mot West Yellowstone där vi ska sova inatt. Vägen går genom en ny stat, Idaho. Vi åkte genom ett vackert landskap norrut. Stora vidder omgärdade av berg. Vägen är bred och man får köra fort.

Vi svängde av i Blackfoot och tänkte kolla in potatismuseumet där. Idaho är enligt dem själva störst på potatis i världen. Eller åtminstone i USA. Det var dock stängt så vi fikade bara lite och åkte vidare mot nästa tänkta stopp som var Idaho Falls. Där tog vi en promenad och kollade in fallet och en fin park. Sen käkade vi lunch med Åsa och Ken som kommit i kapp oss efter diverse tankningsäventyr.

Idaho Falls

Japanska trädgården, Idaho Falls.

Sen åkte vi vidare mot West Yellowstone och vi började komma in i bergiga vintriga landskap.

Väl framme gick vi en promenad i skogen längs med ett längdspår, det var skönt med lite frisk luft. På vägen tillbaka genom byn gick vi in på en bar (nu har vi bytt stat så inget passtvång längre). Efter en god öl bestämde vi oss för att äta där också. Byn är annars typ stängd eftersom vi är här mellan säsonger. 

USA 2018

Vi landade i SLC kl 14 en halvtimme för tidigt efter en hyfsat behaglig flygning från Amsterdam. Vi hade turen att få tre säten för oss själva så det gick tom att få lite sömn. 

Att komma igenom tullen tog däremot lång tid men det är som det är. Bagaget var precis utanför tullen och allt hade kommit med så när tulleriet var avklarat så var det bara att gå mot biluthyrningen. 

Vi hämtade ut en vit Buick Encore en liten fyrhjulsdriven SUV som förhoppningsvis ska tjäna oss väl på vintervägarna. 

Vi letade rätt på hotellet som låg i utkanten av centrum i Salt Lake City. Efter att ha burit in allt gick vi en promenad mot centrum och Temple Square. Vi hittade en turistbyrå som var stängd så vi gick vidare mot Temple Square och även där fanns Visitor center men det var bara för kyrkområdet och informatörerna var missionärer i mormonkyrkan som har ett mycket starkt fäste här. Den pampigaste byggnaden får man bara komma in i om man är mormon och då vid speciella tillfällen som dop, giftermål och begravningar. 

Hemliga kyrkan

Hemliga kyrkan inifrån i "miniatyr"  

Vi gick runt lite i parken och njöt av lite vårblommor och tittade på en stor Jesusstaty som tydligen är en kopia av en staty i Köpenhamn. 

Sedan gick vi State Street tillbaka mot hotellet igen för att ta en dusch. Rätt yra och vimmelkantiga efter att ha varit vakna väldigt länge med enstaka sömntimmar på flyget gick vi för att äta en bit mat på ett lokalt bryggeri Red Rock. Mycket gott öl och goda burgare. Sedan vinglade vi hem till hotellet, inte pga ölet hihi, men vi hade lyckats med vårt mission att hålla oss vakna till efter kl 21. 

  En annan intressant skylt utanför en bar   

Efter en mycket god natts sömn vaknade vi strax före 8. Omställda till lokal tid! Vi käkade frukost och fick kontakt med Åsa och Ken som landat mitt i natten. Vi bestämde att möta upp dem nere på stan och eftersom det regnade tog vi bilen ner. Nu var Visitor center öppet och vi gick in där och fick lite tips på saker att göra och vad som var bra på vägen upp mot Big Sky. Sedan mötte vi upp Åsa och Ken utanför Nordstroms och gick loss på lite shopping. 

Vi hade fått tips på att käka lunch på Lucky 13 som skulle ha ”burgare att skriva hem om” så vi tog bilen dit. Men tji fick vi för där kom vi inte in utan id (pass) och det hade inte Ken… vi körde istället upp till Park City för att spana in skidbyn. Regnet byttes ut mot snö när vi kom upp i bergen. Byn Park City var en mysig huvudgata i lite Cowboystil och vi strosade lite och fick sen äntligen äta lite lunch. 

Gatubild från Park City.

Åsa, Åsa och Mattias på huvudgatan i Park City.    

Mattias nya kompis.

På vägen ut stannade vi till på ett stort Outlet där det kändes som det fanns ”allt”. Sedan tyckte Ken att vi skulle köra upp mot Snowbird/Alta också så vi styrde dit. På vägen upp mot nästa berg blev snöfallet ymnigare och varningslampor blinkade att man inte fick åka upp utan vinterdäck. Vi mötte bilkön med skidåkare som var på väg ner i snöyran och en  som kört av och skapat lite kö och uppmärksamhet från polisen. Vi bestämde oss för att vända utan att köra hela vägen fram men vi såg lite berg och backar och liftar i snöyran. 

Hem till hotellet för lite uppfräschning och sen åt vi middag på en trevlig italiensk restaurang Copper Onion. 

Julen är snart här. Ännu en jul då ambitionen att skriva riktiga julkort fanns där redan i november. Tiden har nog funnits, men orken och därmed lusten – den har saknats. Så det får bli ännu en elektronisk julhälsning så här i elfte timmen.

En galen jobbhöst närmar sig sitt slut. En tredjedel av resurserna försvann och det blev ”som vanligt” igen. Har varit så lite för många gånger på detta jobb jag har. Jag är ju knappast ensam om att har det så här på jobbet heller. Varsel på Ericsson oroar ju såklart oss också. Och medan många jobbar halvt ihjäl sig så går vissa hemma och mår dåligt, av känslan att inte behövas. Vi jobbar och jobbar, tiden med familjen och barnen blir mindre och mindre. Eftersom vi så här i julförberedelserna också fick delta i en begravning av en mycket fin människa som dog för tidigt (64 år och 9 månader) så får det en att reflektera lite extra.

Roliga saker som hänt detta år då? Det har ju som tur är inte bara varit jobb. Den lilla släkten på Åsas och Marcus sida har utökats med ett kusinbarn så nu finns där två. En underbart söt liten Isak som jag hoppas vi hinner träffa någon gång per år trots att han bor i Växjö. Marcus har börjat på Stockholms universitet och trivs bra med sina studier. Min härliga moster fyllde 70 och firade med party med riktigt ”drag” och lite andra roliga fester har det såklart varit också. Sommaren tillbringade vi som vanligt (kan vi börja säga nu    ) på underbara Lögla med sol, bad och alldeles underbart vacker utsikt över havet. Vi har varit i Göteborg och sett Ledin, på Öland och spelat golf samt på härlig stadssemester i Gdansk. Och mycket annat såklart!

Förra vintern var ju riktigt tråkig vad gäller snösituationen och därmed skidåkning i Stockholm. En vecka i Österrike blev det dock med ett härligt gäng som vanligt. Men så här i slutet på 2012 så hoppas vi på att denna inledning av vintern visar vägen för en riktig vinter denna säsong. Med många timmar i härliga skidspår på hemmaplan. Vi har redan börjat med några turer på Järvafältet.

Vi tänker njuta av Kalle Anka lite mer i år när vi vet att den har rensats från nidbilder, som de flesta av oss inte visste vad de betyder men nu när vi vet då kan väl ingen på fullt allvar tycka att det är rätt att de finns kvar där. Ett besök i ett före detta koncentrationsläger under vår Polensemester var tankeväckande för den ondska som människan är kapabel till och som vi måste kämpa emot i stort men också i de små sakerna.

Så vi hoppas ni alla får riktigt mycket tid för att umgås nu när det blir långa härliga ledigheter för många. Kanske lyfter luren och ringer någon istället för att hänga på Facebook   

God Jul & Gott Nytt År önskar

Mattias, Åsa & Marcus

Så närmar den sig igen med stormsteg - julen. Har haft lite svårt att hitta julstämningen i år, vet inte om det beror på stress eller att snön lyst med sin frånvaro. Nu har vi ju fått lite snö nu och det är vitt och fint ute. Vi får hålla alla tummar för att den får ligga kvar till jul.

2011 har nu snart också passerat. Jag tycker fortfarande det känns som igår när alla oroade sig för millenieskiftet och nu är vi 11 år in på 2000-talet.

Vad har då 2011 bjudit på.

Jobb och jobb och åter jobb känns det som. Det är väl därför tiden går så fort. Till sommaren bestämde sig Marcus för att flytta hem ett tag igen vilket vi tycker är väldigt trevligt. Han har sedan dess arbetat på Wänlunds Fritidsvaruhus i Stäket. Både Åsa och Mattias kämpar på - på Ericsson och Mark Information.

Lite renovering av undervåningen, dit Marcus flyttat tillbaka, har vi äntligen blivit klara med. En ny fräsch tvättstuga, hall, sovrum och nu senast gillestugan som blev klar igår.

I år var det också Mattias tur att passera en milstolpe - 40 år - vilket Åsa och Mattias firade i Paris med en härlig vecka där höjdpunkten var besök på en restaurang med stjärnor... UNDERBART! Vi är också jätteglada för alla er som var med och hjälpte till att fira Mattias när vi väl kom hem igen.

Sommaren tillbringade vi på Lögla igen, vår pärla i Norrtälje som vi hade förmånen att få hyra även denna sommar. Busterbåten användes flitigt och semesterveckorna i skärgården var verklig avkoppling vilket väl är vad semester går ut på.

Klicka på länken för en alldeles speciell julhälsning från oss till er!

http://unicef.se/gift_certificates/ab6fd4fad28a4af8f4d62288f81592fb55aa5e22

God Jul och Gott Nytt År!!!!  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
 
 
 

Idag är det dagen D. Som i Mattias 40-årsdag. Vi började dagen som vanligt med god frukost hos Mme i designade frukostrummet. Sen ville Mattias shoppa (?!) och det en 40-åring vill det skall han få. Så upp på velibcyklarna och mot Montparnasse och shoppingcenter. Var riktigt kul att shoppa där, inte de "gamla vanliga" butikerna som finns överallt i Sverige.

Sedan tillbaka till hotellet för dagens höjdpunkt. Besök på Guide Michelin restaurang med två stjärnor som Mattias fick i present. Vilken upplevelse. Ingången till restaurangen var väldigt diskret och man såg inte ens in genom fönstret. Efter att ha fått vänta ett ögonblick på att vårt bord skulle bli klart fick vi kliva in i en hiss som tog oss upp en våning och till själva resturangen. Vi var först på restaurangen. Förutom cirka tio kypare som då bara hade oss att titta på. Väldigt uppmärksamma iallfall man hann knappt tänka innan någon dök upp och fixade. Ett glas champange som apertif och sedan en aptitretare som vi tror bestod av gåslever i en lite soppa. Fyrarätters följde med underbara stora gröna sparrisar med små svampar i sås. Andra rätten var fisk (otroligt fast och vit) på spenatbädd. Till huvudrätt duva (lite läskigt, särskilt med tanke på att det bodde två duvor i bur i hallen på restaurangen) men även detta såklart fantastiskt gott. Sedan som kronan på verket en gigantisk chockladsuffle som jag bara orkade hälften av men Mattias lyckades såklart äta upp hela :) Vilken avslutning. Men inte nog med det till kaffet fick vi fantastiska små "bakverk" till godis. Vilken helhetsupplevelse kan verkligen rekommenderas!

Nya skor var ett absolut måste denna dag innan det var möjligt att gå någonstans. De rymliga vinterkängorna jag hade på mig när vi åkte hit är de enda som inte klämmer för mycket och de är inte så roliga att gå omkring med i sommarvärmen. Det är helgdag här idag också så det var inte lätt att hitta någonstans att köpa skor. Slutade med ett par foppakopior från en billighetsaffär som var en av de få som var öppna. Men helt perfekt, nu kan jag gå igen.

Vi bestämde oss för att prova på cykelsystemet som de har här i Paris. Ganska fantastiskt, man hämtar en cykel i ett ställ (betalar lite först förstås) och lämnar den sedan i ett ställ dit man ska. Cykelvägarna är också väldigt bra, breda trottoarer med en särskild bana avsedd för cykling och när det inte finns plats så är det pilar ut i gatan och symboler där för att ge plats för cyklister. Tjugo minuters cykeltur så var vi på samma ställe dit vi åkte spårvagn igår men nu skulle vi åka tåget mot Versailles istället. Tåget tog ca 20-30 minuter och framme i Versailles hade det redan hunnit blir lunchdags. Så det blev löksoppa och omelett på en i vanlig ordning mysig servering innan vi begav oss mot slottet.

Tyvärr har själva slottet stängt på måndagar men det är enda dagen som funkar att åka hit så vi skall njuta av slottsträdgården hela dagen istället. En dag i den trädgården är inte helt fel. Vilket slott, vilken trädgård! När vi först kom ut på baksidan av slottet öppnade sig en fantastisk slottsgård med rad efter rad efter rad efter rad med påskliljor och andra vårblommor. Helt otroligt. I grande canal rodde folk omkring i roddbåtar och det såg så mysigt ut så det blev en halvtimmes roddtur på den konstgjorda "kanalsjön". Sedan god glass, mmm Banana Split. De hyrde ut cyklar i trädgården också så för att komma runt på lite större ytor så hyrde vi varsin cykel och cyklade runt en timme. Och då hann vi långt ifrån cykla överallt. Vilket ställe. Det blev ett litet stopp för ost och vin (skulle provat sniglar men de var slut) innan vi tog tåget tillbaka till Paris. Sedan 20 minuters cykeltur och tillbaks på hotellet.