Nu ska vi upp på toppen. Klockan ringde 03:45. Vaknade hyfsat utvilad och supertaggad. På med kläder, i med frukost några extra mackor breddes för dagen skulle troligen bli lång. Vi gick som ett långsamt luciatåg uppför den första biten bestod av ganska stora stenar att balansera på. Vi gick och gick på vårt led i en timme innan en kort paus. Muhamed pekade ut Marrakech vars stadsljus man kunde se just därifrån. Vi fortsatte uppåt ännu en timme i mörker. Att gå i mörker och se ljuset sakta komma över bergen är en fantastisk upplevelse som alla borde  få uppleva. Vi fortsatte att gå och gå uppför genom det väldigt karga landskapet. Dalen som vi gick upp i nåddes inte av solen på morgonen. När vi gått i fyra timmar kom vi upp på en kam och kunde se ut över öknen som ligger på andra sidan bergskedjan. Det var inte så tydligt att det var öken men det var platt. Man såg också toppen, det började kännas riktigt verkligt nu! Här nåddes vi också av solen och samtidigt av vinden så det blev påfyllning av fler klädlager. En timme uppför kvar och vi kämpade på  och alla i gruppen som gav sig av på morgonen kom upp, en riktig kämpainsats. Höjden var inte lika kännbar idag så acklimatiseringsturen dagen innan hade verkligen gjort nytta.  Det är något speciellt med en topp! Att stå där högt över världen och titta ut över fantastiska berg som breder ut sig runt omkring. Efter de obligatoriska fotosessionerna så hade Muhamed och Brahim en överraskning till oss, en lätt picknick dukades fram bestående av bröd, ost och inlagd fisk. Att något så enkelt kan smaka så gott, himmelskt men så skall det väl vara när man är så nära himmelen!. Vi stannade ganska länge på toppen, åt och njöt i solen. Vilken dag och vi gjorde det!

Men en topp är inte bestigen om man inte går ner också, den steniga branta vandringen nedåt påbörjades. Stämningen var på topp och vi sjöng oss genom stora delar av nedstigningen. Vilken vandringsdag! Ca tre timmar senare var vi tillbaka på Refugee Les Muflons och välkomnades av en uppdukad lunch som smakade himmelskt. Men det är ju sen gammalt vid det här laget. Sen blev det lite eftermiddagsvila, det tar på krafterna att gå upp kl 4 och bestiga ett berg. Klockan 17 serverades te och blini, supergoda friterade kakor för att fira att vi nådde toppen! Vilka härliga minnen som skapats. Middagen avnjöts vid halvåtta, det blev endast en grönsaksgryta denna kväll men det var ingen som var speciellt hungrig denna sista kväll. Tidig kväll som vanligt och vi såg fram emot sovmorgon för dagen efter behövde vi inte gå upp förrän kl 7!