Sovmorgon, frukost, packning och sedan påbörjade vi den sista vandringsdagen för denna gång. En lätt vandring nedför på 4-5 timmar var vad som väntade. Det var mestadels lättvandrad stig med svag utförslutning så man kunde njuta vyerna i dalgången som blev allt grönare igen desto längre ner vi kom. Ungefär halvvägs kom vi till några hus och en stor vit sten. Detta är en helig plats dit muslimer pilgrimsvandrar. Muhamed beskrev det som en plats för exorcism dit handikappade gick och helt plötsligt kunde gå igen och dit barnlösa kvinnor kom för att sedan kunna lyckas bli gravida. De blev transporterade upp, vackert uppklädda på en mulåsna för att tillbringa en eller flera nätter och få de onda andarna utdrivna. Ibland tog de med djur som offrades på en speciell plats, spåren av blod kunde skönjas från där vi stod. Vi fortsatte nedåt och kom snart till den plats där en norska och en danska så sorgligt blev mördade av tre arabiska män som hade träffat på flickorna uppe vid den heliga platsen följt efter dem och gått förbi och satt upp sitt tält längre ner. Sedan kom de tillbaka mitt i natten och mördat dem, den ena i tältet och den andra flickan utanför.  Mordet i tältet filmades, så obeskrivligt, obegripligt gjort. Sedan hade de flytt och oturligt för dem så hittade de inte sitt tält utan de fick lämna det. Den första som gick förbi på morgonen och gjorde det fasansfulla upptäckten av två huvuden på vägen skyndade ned för att larma och polisen kom snart och hittade tältet där den fjärde killens identitet spårades. Han hade avvikt och ville inte vara med och hittades hemma och kunde leda polisen till de tre gärningsmännen. Det var tydligen många runt omkring som varit inblandade, de tre är nu avrättade och resten sitter i fängelse på livstid. Tagna av att se platsen och höra Muhamed berätta om den fruktansvärda händelsen fortsatte vi nedåt mot hans by. Vi stannade strax ovanför och några köpte ännu ett glas med nypressad apelsinjuice och vi njöt av skuggan. Muhamed pekade ut sitt hus och nu återstod bara en halvtimmes vandring till Imlil och lunchen. Våra fantastiska mulförare och kocken väntade med  vår packning och mat, som vanligt fantastiska grönsaksfat och en Tanjine med lammköttbullar och som grädde på moset grillade kycklingspett. Lyckan att ta av sig vandringskängorna för sista gången, tvätta fötterna med en våtservett och ta på sig gympadojor var stor. För att inte tala om tillgången till en ren toalett med toapapper och ett handfat med både tvål och varmt vatten.

Efter lunchen hade vi avtackningsceremoni där vår dricks överlämnades till mulförare, kock och guider. Det var dags att säga adjö och vi fick Whatsupnummer till Muhamed, vilken fantastisk guide vi haft. På vägen upp till bussen kom en massa försäljare och ville sälja smycken, jag föll för övertalningen och köpte tre armband. Kommer nu få evig lycka och hans barn som inte ätit på en vecka får äntligen mat..

Bussturen från Imlil till Marrakech gick fort och det var otroligt skönt att dyka ini ett eget rum, sträcka ut sig på en säng i lugn och ro och njuta av att läsa födelsedagshälsningar som ramlat in när vi varit i wifiskugga. Jag latade mig för länge och fick duscha kallt, men det är ju som vanligt    Sista gemensam middag väntade på Riad Omar och vi pratade bästa minnet från resan, svårt att välja var det för oss alla men de härliga uteluncherna med långvila fick många röster. Vi tog en sväng till Sky Bar för att fira med ett glas men blev inte långvariga då musiken var hög och det var svårt att prata. Vi kom tillbaka till ett luftkonditionerat rum och kröp ner mellan svala vita lakan. Lyx!

Nu ska vi upp på toppen. Klockan ringde 03:45. Vaknade hyfsat utvilad och supertaggad. På med kläder, i med frukost några extra mackor breddes för dagen skulle troligen bli lång. Vi gick som ett långsamt luciatåg uppför den första biten bestod av ganska stora stenar att balansera på. Vi gick och gick på vårt led i en timme innan en kort paus. Muhamed pekade ut Marrakech vars stadsljus man kunde se just därifrån. Vi fortsatte uppåt ännu en timme i mörker. Att gå i mörker och se ljuset sakta komma över bergen är en fantastisk upplevelse som alla borde  få uppleva. Vi fortsatte att gå och gå uppför genom det väldigt karga landskapet. Dalen som vi gick upp i nåddes inte av solen på morgonen. När vi gått i fyra timmar kom vi upp på en kam och kunde se ut över öknen som ligger på andra sidan bergskedjan. Det var inte så tydligt att det var öken men det var platt. Man såg också toppen, det började kännas riktigt verkligt nu! Här nåddes vi också av solen och samtidigt av vinden så det blev påfyllning av fler klädlager. En timme uppför kvar och vi kämpade på  och alla i gruppen som gav sig av på morgonen kom upp, en riktig kämpainsats. Höjden var inte lika kännbar idag så acklimatiseringsturen dagen innan hade verkligen gjort nytta.  Det är något speciellt med en topp! Att stå där högt över världen och titta ut över fantastiska berg som breder ut sig runt omkring. Efter de obligatoriska fotosessionerna så hade Muhamed och Brahim en överraskning till oss, en lätt picknick dukades fram bestående av bröd, ost och inlagd fisk. Att något så enkelt kan smaka så gott, himmelskt men så skall det väl vara när man är så nära himmelen!. Vi stannade ganska länge på toppen, åt och njöt i solen. Vilken dag och vi gjorde det!

Men en topp är inte bestigen om man inte går ner också, den steniga branta vandringen nedåt påbörjades. Stämningen var på topp och vi sjöng oss genom stora delar av nedstigningen. Vilken vandringsdag! Ca tre timmar senare var vi tillbaka på Refugee Les Muflons och välkomnades av en uppdukad lunch som smakade himmelskt. Men det är ju sen gammalt vid det här laget. Sen blev det lite eftermiddagsvila, det tar på krafterna att gå upp kl 4 och bestiga ett berg. Klockan 17 serverades te och blini, supergoda friterade kakor för att fira att vi nådde toppen! Vilka härliga minnen som skapats. Middagen avnjöts vid halvåtta, det blev endast en grönsaksgryta denna kväll men det var ingen som var speciellt hungrig denna sista kväll. Tidig kväll som vanligt och vi såg fram emot sovmorgon för dagen efter behövde vi inte gå upp förrän kl 7!

Födelsedag som började annorlunda, klockan stod på 04:45 och frukosten dukades upp kl 5:15. Avfärd skulle ske kl 6 och pannlamporna åkte på. Att börja gå på ett led i på en okänd stig i pannlampans sken det är en riktigt speciell känsla. Vi gick i mörkret i en timme och vid sju kom gryningen och vi tog en rast vid ett vattenfall. Gänget överraskade med en födelsedagssång riktigt stämningsfullt i gryningsljuset med fin utsikt över dalen som vi vandrat uppför. Sen fortsatte vi utan pannlampor uppför och uppför. Detta var den tuffaste dagen när vi ska ta 1400 höjdmeter. och acklimatisera oss ordentligt till höjden. I början var stigningen och stigen ganska lättvandrad. Några i gruppen var dåliga i magen och fick kämpa hårt. Vi närmade oss en riktig ravin med rullgrus och 77 ”svängar” upp och 500 höjdmeter och lite läskigt underlag.  En tuff stigning för oss alla där höjden var en riktig faktor men det var ju också meningen  med acklimatiseringsdagen. Efter ravinen var det 100 höjdmeter kvar till passet. Där stod återigen en gubbe och sålde dricka. Denna gång var det bara läsk dock. 20 dirham för en kall läsk på 3650 meter kändes inte som ett överpris direkt. Det uppstod lite förvirring när han glömde bort att han fått en hundring och tog upp både en femtiolapp och en hundring och jag försökte få tillbaka 50-lappen men vi förstod inte att problemet var att han glömt vad han fått. Som tur var kom Muhamed tillbaka och saken reddes ut. En liten promenad nerför innan vi fick lunch och en vilopaus. Som vanligt på madrasser i solen och supergod mat med fin utsikt. Vi såg refugen från matplatsen och började sedan nedstigningen mot dalen som tog ca 1,5 timme. Vi var väldigt glada och väldigt trötta när vi äntligen nådde fram. En snabb dusch och ett väldigt dyrt men lyxigt beslut togs. Vi skulle bo i superstora rum med hur många bäddar som helst. Rummen bredvid var jättefina tvåbäddsrum. Tyvärr fanns inga lediga men ett 6-bäddsrum fanns och vi hyrde det. Så skönt att att ha ett eget rum med stängd dörr fast ett dyrare rum utan toa och dusch och lakan kan man nog knapp hitta.. Middagen blev "sen" med tanke på den tidiga morgonen och avslutades med att guiderna kom med det sedvanliga teet men de hade också ljus på kakfatet och så sjöng de Happy birthday först på berber och sen på engelska. Väldigt gulligt. Sen var det bara att förbereda och packa inför väldigt tidig uppstigning inför topptur klockan ställdes på 03:45. Men åh så gott jag sov och Mattias också!

Ännu en magisk dag. Vi startade tidigare idag, frukost sju och lämna 7:40. Färden från Matat startade uppåt över ett pass på 2000 möh. En så fin väg över berg med röd jord och en fin skog av ceder som gav välbehövlig skugga när solen började steka. Vi pausade på passet en kort stund innan vi fortsatte ner längs med berget med den röda jorden. Vi kom till slut till en by och då följde vi vägen mot rastplatsen. Som vanligt var mulorna framme före oss och kocken hade gjort vår lunch. Idag var det ris och den vanliga goda salladen samt linsgryta och lite inlagd tonfisk allt supergott som vanligt. Juicemannen som vi gick förbi den sista biten av vägen kom springande förbi oss och vi köpte nypressad juice innan maten, till bredden fyllda glas för 15 dirham.

Även idag fick vi en lite längre paus innan vi fortsatte uppåt mot vårt nattställe. En fin vandring längs med berget nu var berget och jorden brunt igen. Döm om vår förvåning när juicemannen uppenbarade sig igen på toppen av stigningen. Jonas bjöd oss alla på juice, vilken lyx. Sen började nedstigningen till vårt nattboende Azib Tamsoub på 2250 möh. Vi fick lite trängre boende här, med två stora sovsalar att tränga ihop oss i. Men varmvatten i duschen så man får vara nöjd med det lilla. Nu väntar vi på maten idag ska det bli specialmiddag med helstekt get. Gropen har eldats sen kl 15 för att vara supervarm när geten stoppas in. Febril ompackning påbörjades eftersom morgondagen skall påbörjas med frukost kl 5 och avfärd kl 6. Elektriciteten sattes på ganska sent så packningen fick göras på terassen. Där hade vi tidigare som vanligt fått te och popcorn. Nu har vi precis njutit av en månuppgång över berget och Marielle som lärde Brahim solhälsning sen visade vi  alla Happy baby till Ibras förtjusning. 

Det blev en tidig kväll och som sovmorgon dvs klockan på 7 idag. Den första frukosten av vår mulåsnekock. Gröt, youghurt, müsli och bröd och diverse sötsaker som vanligt. Mätta och belåtna stod vi klara för avfärd 8.30 Idag började vi med en lång långsam nedstigning genom  byarna längs med dalen.Det var väldigt roligt att vandra genom byarna med många barn som hälsade på oss, Bonjour. och log stort Vi mötte också kvinnor som  gick med får och kor till betesplatser i närheten av byarna. Vi kom fram till en by i slutet av dalen där vi fick stanna på en kopp te hos en vän till Muhamed, enligt honom var han över 99 år och hade tre fruar. Det bodde minst tre små barn, som var barn till mannens dotter. Så söta, de hade lärt sig säga bonjour chocolat och ville gärna bli bjudna på lite snacks. Den minsta flickan bedårande med två små rosa vänsterskon av olika sort. Vi gick vidare ner mot floden och korsade den för att påbörja dagens första stigning över ett pass på ca 2000 meter. Vägen började genom en mycket fin valnötsskog där vi fick härlig skugga av de stora träden. Mohammed hittade några valnötter som han krossade och bjöd på. Väldigt goda. Vägen upp längs med berget  var otroligt lättvandrad så man kunde njuta av både utsikt och vandring. Efter en kort paus på passet med fotostopp och lite snacks var det dags att gå ner mot nästa dal längs en smal, brant och stengrusig stig. Det var ganska sent nu och hungern gjorde sig påmind rejält. Vi kom ner i botten av dalen vid floden där lunchen väntade serverad på marken, vi fick sitta på madrasser utbredda kring mattor i en fin trädlund. Så skönt att ta av kängor och strumpor och sätta sig för att njuta av en superfin salladsbuffé och pasta samt en god bönsås. Efter maten fick vi en bonusvilotimme i skuggan av valnötsträden och porlet från floden. På den timmen hann både strumpor och tröja torka, skönt att påbörja dagens sista stigning upp mot nattens boende med torra kläder. Nu följde vi en grusväg nästan hela vägen, en lätt promenad till Matat. Väl framme så möttes vi som vanligt av te och ett fat popcorn och kex helt perfekt efter en lång vandringsdag. Efter lite snack och rumsindelning så var det dags för en kort dusch för det fanns dusch även på detta ställe. Man tar inga långa duschar direkt men att skölja av dammet och tvätta sig lite är väldigt skönt. Även denna kväll fick vi supergod mat. Couscous med kokta grönsaker och kokt kött med köttskysås. Sen lite ananas i ett glas och te och kakor. Vi blir verkligen bortskämda. Tidig kväll klockan är nu 21.30 och nu åker öronpropparna i och vi somnar förhoppningsvis ovaggade allihop.

Började med frukost efter åtta. God frukost även nu men inte lika mycket att välja på det mesta är dock sött. Efter att mulorna och mulförarna kom med vårt vatten så vi kunde fylla våra flaskor inför dagens färd som skulle vara en ganska lätt färd på en mil mot Tacheddirt. Vi började med en ganska brant stigning på en smal stig uppemot det pass vi skulle passera över idag. En paus på högsta punkten och sen neråt mot en ny dal. Upp till byn där vi ska sova var det några höjdmeter och när vi kom fram blev vi belönade med en härlig terrass och te. Vår kock hade lagat en fantastisk lunch med massa fina grönsaker, köttbullar i grönsaksbädd och marockansk pasta, så gott. Vi fick våra rum och lite kaffe och sen var det dags för eftermidagsvandring till ett vattenfall. Naturen är så vacker och vädret kunde inte vara bättre. Stigningen upp till vattenfallet var ganska tuff, en del höjd men också lösa stenar och  sand som gjorde det lite svårare. Vi kom upp till ett fint litet vattenfall med härligt svalt vatten som man kunde badda ansiktet med. När vi vände ner igen så var det längs med vägen ner mot byn som tur var en lätt väg eftersom jag var superkissnödig. Det är inte alltid så lätt att hitta bra ställen att "gå undan på" i bergen.

På kvällen serverades vi återigen god mat som vi avnjöt på altanen i härlig solnedgång.

Vi hade ställt klockan på 8 och sov ända till dess. Gick upp till frukosten och den var supergod. Det fanns en slags mannagrynsvälling som förde tankarna tillbaka till barndomsfrukostar. Jättegoda nylagade pannkakor och omeletter kunde man få och frukt, gott bröd, nypressad apelsinjuice och gott kaffe. Vi blev jättemätta! Vi gick upp på takterrassen och drack lite mer kaffe och såg ut över staden. En promenad bort mot marknaden och en fin jättelång gång i skugga som vi gick igenom. Riktigt mysigt. I affärerna ville de gärna dra in en, förklara hur speciell just deras produkt var. Vanligt är snidade lampor, lertallrikar och fat, olika klädesplagg mest av bomull, smycken några var utformade så de skulle kunna användas som en kompass i öknen.

Tillbaka till hotellet, en snabb dusch och utcheckning och se gick vi och fikade. Tog en hel massa olika småkakor, söta, sliskiga och goda. Två kaffe, två te och ganska många kakor kostade 65 dirham. 1 dirham är ungefär en krona så växelkursen är enkelt.

Tillbaka till hotellet för att hämta packning och åka buss ut till flygplatsen för att samla hela gruppen och åka vidare mot Imlil. Ca 1,5 timmes resa upp mot bergen. Den avbröts efter någon timme av en att vår buss gick sönder. Chauffören försökte laga men det gick sådär. Blev snabbt väldigt varmt i bussen men som tur var gick den precis sönder vid en lite ?rastplats? där det fanns några bänkar och lite skugga. Jonas, vår guide passade på att presentera sig och berätta lite om vad som väntade. Han visade också översiktligt på en karta hur vi skulle gå och var vi skulle sova var natt. Ska bli så himla roligt och spännande detta!

Till slut kom en ny buss och färden mot Imlil fortsatte. Nu började vi komma in i bergen ordentligt och vägen började slingra sig längs en nästa uttorkad flodfåra. Vi närmar oss Imlil längs med byar som ligger ovanför den gröna bördigare flodfåran som på våren fylls och kan ge översvämning. Mycket grönare här än nere i Marrakech. Snart är vi i Tamatert där vi ska bo. Vi passerade genom en by med marknad och mycket folk. Allt går lite långsammare här. Trafiken är ganska lugn och sansad och man blev aldrig rädd på de slingriga bergsvägarna som man ibland kan bli när man åker med chaufförer som till synes har dödslängtan. 

Vi flög via Amsterdam till Marrakech. Från Arlanda 9:35 och framme 19:20, 18:20 lokal tid. På Arlanda började Lena och Pelle packa upp sina leksaker som de fått låna från Garmin. Tanken är att vi ska kunna spåras via en satellitsändare. Pelle försökte starta den på Arlanda men det funkar nog bara utomhus. Några timmar på Schipol slogs ihjäl med mat, fika och shopping av champagne. Vi testade lite mer med Garminkamerorna och sen var det dags för boarding och nästa flyg på 4 timmar med slutdestination Marrakech. När vi landade så funkade allt perfekt. Snabb tullkontroll, stämpel i passet. När vi kom ut till bagageutlämningen var väskorna redan där i alla fall alla utom Lenas. Men den kom ganska snart också. Vi åkte en liten minibuss in till Marrakech och Riad Omar där vi skulle bo.

Snabb inlämning av saker på rummet och sen tog vi en tur till marknaden som låg precis bredvid hotellet. Solen hade gått ner så det var mörkt och kaotiskt och alldeles underbart. Massor med försäljare som ville sälja allt möjligt. Pelle satte igång satellitsändaren som han fått låna för att testa i bergen. Vi åt på torget. Man satte sig på bänkar längs med ett bord och beställde smårätter. Bland annat ett mixat grillspett, vegetarisk couscous och lite olika grönsaker. De grillade alldeles bredvid och vi njöt av maten och stämningen.

Ett gäng gatumusikanter satte igång och spelade och folk flockades i ring och människor dansade i ringen. Vi gick vidare en sväng och insöp stämningen på marknaden. Lena blev tvångstatuerad av en hennatatuerare som sen blev jättearg när Lena inte ville betala, så man ska passa sig för hennatanterna! Vi drog oss tillbaka mot hotellet och somnade gott efter att vi först kollat på vårt spår i Marrakech som gjorts av satellitsändaren, det verkade funka bra. Hotellets väggar var oerhört tjocka men fönstren mot innergården väldigt tunna så man hörde ganska mycket ljud. I med öronproppar så var det problemet löst. Oj vad vi sov gott sen.

Innergården på hotellet i mörkret!